Dagen började med "breakfast at grandmas", Vollpension. Ett frukostställe med en atmosfär som ska vara precis som hemma hos mormor, vilket dom lyckas med i minsta detalj. Gamla foton, 10 porslinsfigurer för mycket och som grädde på moset - damer i mormorsålder som serverar. Rekommenderas varmt!
Vi fortsatte till Naschmarkt där det säljs allt från ost till cholkladventskalendrar med motivet av lättklädda tjejer. Sedan passade vi på att titta på Karlskirche.
Vi gick vidare förbi operahuset, i mitt tycke en vacker byggnad, i dåtidens Wien: NOT. Den blev hatad och kritiserad av alla stadens invånare, till och med av Kejsare Frans Josef I (som sägs varit en mycket artig man) sa att operan såg ut som en tågstation. Efter kejsarens uttalande bkeb arkitekterna till operan, August Sicard von Sicardsburg och Eduard van der Nüll, så förkrossade att dom tog sitt eget liv och kejsaren sägs aldrig haft en (negativ) åsikt om något någonsin igen.
Vidare tittade vi in i fjärilshuset, för att sedan nå en av resans höjdpunkter: ett besök på Café Central. Eftersom kaféet var lite mer populärt än kan förstått fick vi först köa 20 min för att komma in, det var värt varenda sekund för herre min skapare vilka bakverk.
Efter Café central strosade vi runt, bland annat förbi Spanska ridskolan, men landade av en slump på Mythos Mozart. Ett slags interaktivt museum om Mozart som kan ha varit något av det häftigaste jag upplevt. Museet tar sin början i Mozarts död när man kommer in till ett rum med hundratals (elektriska) tända ljus som flimrar till tonerna av Lacrimosa. Bara veckor innan Mozarts död så kom en anonym beställare in och önskade få ett verk skrivet att framföras på en begravning. Mozart som var vid dålig hälsa sägs flera gånger sagt att han fick känslan av att han skrev en låt till sin egen begravning. Mycket riktigt, en kort tid efter verket var färdigt gick Mozart bort och på hans begravning framfördes Lacrimosa.
Efter museet blev det dags för middag. Vi hittade en otroligt mysig restaurang på Schwedenplatz vid namn Griechenbeisl. En restaurang som sägs ha anor från 1447. Byggnaden ska tydligen nämnts i skrift i källor från 1350 och restaurangen självt ska blivit omtalad som "Zum Gelben Adler" (Den gula örnen) redan 1447. Jag åt den godaste fisken jag någonsin ätit som var så perfekt tillagad att den föll sönder. Kan också varmt rekommenderas!
Kvällen avslutades med Mozart och Vivaldi konsert på Musikverein.
0 kommentar(er)
