Sista dagen var det marknader som stod på schemat. Martina berättade att nästan alla affärer med mera är stängt på söndagar, men att marknader är the place to be. Först på schemat var Flohmarkt vid Boxhagener platz. Innan vi hann fram till marknaden hittade vi en välsignad plats: Dunkin donuts! Dagen till ära testade jag munken "Boston Cream", tänkte att ju mer amerikanskt (fett, socker, STORT) desto bättre. Blev inte besviken.
I alla fall, mätta och glada var vi redo för marknad. Det fanns massor med häftigt; smycken, kläder, vackra ramar... MASSOR av secondhand, som är mycket större i Berlin än i Sverige. Ett av mina mål för resan var att hitta en oversized svart jeansjacka, plötsligt hängde den bara där! Som ett tecken från ovan. 5 euro gav jag för mitt fynd, sweet!! "Have fun with it" hälsade dess förra ägare. Martina blev djupt traumatiserade efter att tvivlat på att en man som ville ha betalt för hennes väska verkligen var försäljaren, men efter mycket om och men lämnade hon också marknaden med ett nytt fynd.
Vidare styrde vi skutan mot Mauerpark i Prenzlauer för marknad nummer två. På vägen dit insåg jag att det var i precis samma område som jag för nio år sedan spenderade två veckor i Berlin för en språkkurs. Jag var tvungen att kika förbi skolan där jag gick för att se om jag kände igen mig. Jag ville även passa på att äta den laxtoast som jag kom ihåg som något av det godaste jag smakat på för nio år sedan. Med lite snabb googling hittade vi både skolan, GSL - allt var sig likt, och caféet Impala. Dock insåg vi att impala var en kedja när vi kom fram och att vi troligtvis prickat fel kafé. Inget gjorde väl det, även detta caféet hade min laxtoast, fast om möjligt ännu godare med någon form av smördegsbröd till. MEIN GOTT. Vi anlände sedan till Mauerpark, mycket större än Flohmarkt med en salig blandning i försäljning. Riktigt häftig marknad, kan varmt rekommendera den.
När det var dags att börja röra sig mot flygplatsen visade det sig att min duvskit från dagen innan slutat att bringa tur. Tågen stod helt still och ingen kunde svara på när dom skulle börja rulla igen. Vi satt och byggde upp en inre stress i cirka 25 minuter. Mittemot oss satt en kille, hög som ett hus eller under influensen av någon annan drog, hur som helst hade han hundra gånger roligare än oss. Han skrattade och viftade runt med armarna... Han hade en bra jäkla söndag helt enkelt. Till slut övergav vi förhoppningarna om tåget och kastade oss in i en taxi istället. Som vanligt med taxi gick det fort, några trafikregler bröts troligtvis, men vi kom fram i tid.
På flygplatsen började jag tänka om angående mitt val att ha på min min nya jeansjacka... Berlin har ju ett rykte om att vara rätt liberala med alla möjliga droger, vem vet vad min jacka varit med om? Vilka rester som döljer sig i sömmarna, kommer droghundarna få spel nu? Och hur rimlig är förklaringen "alltså, det är egentligen inte min jacka, eller asså.... Det är inte jag som drogat ner den..!" Hur "fun with it" hade dess tidigare ägare egentligen haft? Katastroftankar deluxe.
När det var dags att checka in på flygplatsen visade sig inte tysk organisation från sin bästa sida, kan varit en av de långsammaste bagdrop och security check jag någonsin varit med om. Väl inne på flygplatsen fanns det endast tid för att rusha in på toaletten för att sedan snabbt införskaffa en dryck och smörgås till resan. Efter att ha hunnit bli vrålhungrig i väntan har en tonfisksmörgås har aldrig smakat så gott! Självklart var planet försenat efter att jag flugit fram som Usain Bolt till gaten.
Väl på planet fick jag den fantastiska VIP platsen som vi alla vill åt, direkt över vingen.
Tschüss Berlin, auf wiedersehen! ❤
0 kommentar(er)
